De som inte syns...

Det blir ett kort inlägg idag, jag är trött och behöver skönhetssömn.

Jag har alltid haft åsikten att det största problemet med främlingsfientligheten i vårat samhälle idag, inte är de större, hatiska och våldsamma organisationerna som öppet fördömer och hotar etniska, kulturella eller religiösa grupper.
Det är de som står tysta och tittar på. De som inte säger vad de tycker inför dig, utan tyst knotar när du vänder ryggen till. De ger inte sitt öppna stöd till ovannämnda organisationer, men sympatiserar likväl med dem. Och man vill helst inte tro det, men det är ett oroväckande stort antal människor som tillhör denna gruppen.

För de som öppet visar sin främlingsfientlighet, de kan man åtminstone konfrontera och debattera med. Så är inte fallet med den stora tysta massan. Du kan inte stoppa nånting som inte syns. Och när det väl börjar synas, så är det redan försent, rädslan för det främmande har vuxit till ett ostoppbart monster av trångsynthet och fruktan. Detta monster slukar fler osäkra individer och växer sig ännu större.

Detta gäller självfallet inte bara här, utan i de flesta livssituationer. Hela vårat samhälle verkar ha drabbats av kollektiv passivitet, där vi står som förlamade och tittar på medan vi låter oss själva och andra störta världen i fördärvet.

Så ta ställning, våga visa vad du tycker, vad du än tycker. Alla tjänar på det.