Now is not the time for liberal thought.

Dagens inlägg verkar bli en smula filosofiskt. Satt och läste låttexter, och när jag läser "Bloc part - Hunting for witches" så stannar jag upp vid just textraden "Now is not the time for liberal thought. ", och mina tankar om liberalismen kom upp i huvudet igen (ja, jag har funderat förut)

Frågan är om det egentligen finns en "rätt" tid för det liberala samhället. För att ta det från början så ställs vissa krav för att liberalismen ska fungera:

1. Alla människor har precis samma utgångspunkt vad gäller sociala kontaktnät, frihet och pengar.
2. Alla människors största mål är att skaffa så mycket pengar som möjligt och köpa så mycket som möjligt, pengar är lycka.
3. Resurser finns i dess oändlighet eftersom lönearbetet och inkomster måste komma genom någon form av produktion.
   

Nu vet ju vi allihopa att detta faktiskt inte är fallet. Även om en generation, högst osannolikt, skulle födas i precis samma utgångsläge skulle det ganska så snabbt övergå till de rikare och de fattigare. För den som inte från börjat utnyttjat sina möjligheter av någon anledning (spelar ingen roll vilken) får ingen mer chans, då pengarna tagit slut.

Är alla människors mål då att skaffa pengar, ja i det liberala samhället blir det så. Eftersom allt ska styras av marknaden så är den styrande parten de som äger produktionen, vars mål är att öka försäljningen (= folkets konsumtion). Till sin hjälp läggs oerhörda summor pengar på att manipulera oss att köpa nytt och mer, och att det är såhär samhället fungerar. Kapitalism råder.

Det rejäla bakslaget kommer till den fattigare delen av världen. Hit flyttar storföretagen sina produtioner. De köper mark i landet för vad som för dem är en struntsumma, och låter sedan dess invånare bruka den i deras regi. Arbetet är mycket billigare här. Att man sedan måste flytta varor runt halva jorden med enorm bränsleförbrukning syns i bokslutet. Kapitalet bryr sig inte så länge det växer.

På hemmaplan står arbetarklassen med hakan i golvet. De har blivit lurade att fler jobb kommer skapas då produktion ökas och har därför blint hjälpt till att få fram liberalerna till makten. När fabrikerna flyttas utomlands är det som ett slag i magen. Men så länge kapitalet växer så är detta inget problem för dess ägare.

Sen var det ju det där med resurser också. Jorden är överkonsumerad och det är ett av de största problemen vi har idag. Men det syns inte heller i bokslutet.

Om nu allt har sin tid så ligger liberalismens tid långt bort. En tid för frihet finns alltid!

Vad man vill, eller ideologisk kliché?

För att tala om klichéer ska jag nu göra vad alla andra på min kant av den politiska skalan gör, nämligen gnälla lite. Gnälla på regeringen som nu sitter vid makten och förmodligen inte gör det efter nästa val.

Man blir ständigt påminnd av deras brinnande iver att sälja ut alla statliga bolag, och enligt en artikel i DN så verkar det nu vara svenska spel som står näst på tur.

Jag tänker inte gå in djupt på just fallet Svenska Spel men jag vill ställa frågan; säljer man ut bolagen för att man verkligen vill och tycker det är bra, eller gör man det för att det står i ens papper att man tycker så? Vissa utförsäljningar verkar ju helt omotiverade till och med om man tittar på liberalismens grunder. Man tycker att allt ska vara privatägt och då säljer man ut så många statliga bolag man bara kan. Men är inte liberalernas mål "den fria individen" (kliché, kliché)? Jo det står ju även så i stadgarna. Men om ett bolag som Svenska Spel säljs ut så förändras individens valfrihet inte något alls, och de enda som blir friare är de som äger bolaget och tjänar massor av pengar iställer för staten. Pengar som kunde använts för att bygga välfärd; sjukvård, sociala skyddsnät och en aktiv fritid. (något som särskilt små kommuner skulle behöva massor av). Visst man får en engångssumma i utsäljningsögonblicket men den är snart borta i höginkomstgynnande skattesänkningar, voila!

Men det är klart, när vi i grupp inte kan vara med och bestämma är ju var och en för sig själv och då bestämmer man helt själv eller hur? I liberalernas värld är en fri människa en rik människa, och har som mål att bara bli rikare. Det verkar ju som om all borgerlig politik handlar om ren ekonomi ibland. Andra saker glöms så lätt bort.

Det verkar finnas många bilder av en "fri individ". Jag vet min!

De som inte syns...

Det blir ett kort inlägg idag, jag är trött och behöver skönhetssömn.

Jag har alltid haft åsikten att det största problemet med främlingsfientligheten i vårat samhälle idag, inte är de större, hatiska och våldsamma organisationerna som öppet fördömer och hotar etniska, kulturella eller religiösa grupper.
Det är de som står tysta och tittar på. De som inte säger vad de tycker inför dig, utan tyst knotar när du vänder ryggen till. De ger inte sitt öppna stöd till ovannämnda organisationer, men sympatiserar likväl med dem. Och man vill helst inte tro det, men det är ett oroväckande stort antal människor som tillhör denna gruppen.

För de som öppet visar sin främlingsfientlighet, de kan man åtminstone konfrontera och debattera med. Så är inte fallet med den stora tysta massan. Du kan inte stoppa nånting som inte syns. Och när det väl börjar synas, så är det redan försent, rädslan för det främmande har vuxit till ett ostoppbart monster av trångsynthet och fruktan. Detta monster slukar fler osäkra individer och växer sig ännu större.

Detta gäller självfallet inte bara här, utan i de flesta livssituationer. Hela vårat samhälle verkar ha drabbats av kollektiv passivitet, där vi står som förlamade och tittar på medan vi låter oss själva och andra störta världen i fördärvet.

Så ta ställning, våga visa vad du tycker, vad du än tycker. Alla tjänar på det.

Ner med skräpet!

Hemma i våran lilla "trygga" stad har vi blivit återigen neraffisherade av olika rasistiska organisationer. Jag antar att vi knappast är ensamma. Sätt igång och visa motstånd, låt inte fördärvet sitta kvar och påverka de lättpåverkade. Låt inte rasisterna tro att de får sitta kvar. Riv loss, lappa över, skrapa bort.
Visst kanske det kan tyckas löjligt att föra något slags affischkrig, det tycker jag kanske även själv om jag funderar lite över saken. Affischerna är dock inte det väsentliga i sammanhanget.

Rasismen växer sig större och starkare, och främlingsfientliga organisationer får fler och fler anängare. Trygghet talar man om, att rena Sverige. FEL! Ett rent Sverige är ett Sverige utan våld, rasism och vi-och-dom-tänkande. Att alla ska kunna gå var de vill, när de vill, DET är trygghet! Vi människor är lika och rasism grundar sig i rädsla för det främmande, insiktslöshet. Nationalismen så, är skapad för att dela upp oss människor, för att förhindra vår styrka i grupp.

Hjälp till att motverka rasismen! Ner med deras reklam och lögner, upp till kamp!

Klassamhället vi inte ser

Klassamhälle. Ordet väcker ilska hos vissa, kamplust, något att motverka. Hos många väcker det ilska på motsatt håll. Klassamhället existerar inte längre säger man, det är vänsterns klichéer som inte ännu dött ut. Den fria viljan som råder idag har suddat ut klassamhället tycker vissa. Men är det verkligen så att bara för att alla kan göra fria val i livet så existerar inte klyftor mellan rik och fattig eller frisk och svag? Och är det verkligen så att alla kan göra fria val?

Såhär långt kan jag nästan med säkerhet påstå att de flesta läsare sitter och målar upp en bild av vårat svenska samhälle, och försöker se vilka skillnader vi har mellan olika människor beroende av rikedom, ursprung eller kön. Det är väl ändå att förenkla verkligheten lite? Jo, vi har långt kvar att gå till total jämlikhet även i Sverige. Män har högre lön än kvinnor, man får lättare jobb om man är svensk och rika människor har större möjlighet att välja sin väg i livet. Detta är sanningen, men långt ifrån den enda.

Världen utanför vårt lands gränser idag är kaotiskt och går enligt en lustig jargong, och Sverige deltar långt fram i leden. Konsumtion är det som driver, slit och släng för att sedan köpa nytt. Jordens resurser överförbrukas årligen långt över de gränser som möjliggör för återbildning, och det är energibehov som ligger i täten för behoven. Vårat makalösa behov av att alltid förnya oss ligger tätt bakom. Värt att nämna är ju också det faktum att tillverkningen av de produkter vi konsumerar är en av de stora orsakerna till det ofantliga energibehovet. Tänk bara själv, ganska många gånger har du kanske tagit bilen för att ”bara” köpa en tidning och en chokladbit. Chokladbiten och tidningen har båda tillverkats och fraktats lång väg för att komma till dig. Själva bilfärden till kiosken framgår nu helt plötsligt bara vara en liten del i den långa kedja av energikrävande resurser som gjorts för att du ska kunna läsa din tidning och äta din choklad.

Vad som känns riktigt sjukt i vår världs saga är att det beräknas vara runt en femtedel av jordens befolkning vars konsumtion kräver mer än fyra femtedelar av jordens resurser. Konstigt nog verkar det som att våra varor ofta tillverkas av människor ifrån fattigare länder som inte alls konsumerar på samma nivå. Inte ens i närheten. Dessa människor är världens verkliga underklass. Västvärlden är överklassen. När våra resurser i de rika länderna tar slut, så söker storföteretagerna sig till U-länderna och snor deras resurser. Dessa länder kan ha enorma naturtillgångar, men kanske inte just nu tekniken eller kapitalet som krävs för att bruka dem. Helt okej för att ta dem ”sålänge” säger endel. Sanningen är att vi knappast hjälper dem genom att sno deras tillgångar, samtidigt låter folket bruka dem åt oss för slavlöner.

”Made in China” är kliché många skämtar om. Denna kliché är högsta verklighet, när vi låter fattiga länders folk arbeta åt oss bara av anledningen av att de kostar så mycket mindre. Varorna säljs sedan till marknadspriser i väst och ägarna av produktionen är de stora vinnarna. Kapitalister i den mening som Marx benämner dem – människor som tjänar på att äga, inte på att arbeta – blir mer och mer sann ju mer man funderar över sambanden här i världen.

Världen i stort idag, är så otroligt uppdelad och det är lätt att glömma den fattiga omvärlden när lokala problem tar över. Det är detta klassamhälle som vi glömmer att se.

Eller är det något vi väljer?